Ska vi inte göra något vettigt av något värdelöst ?

Den 30:e september går 50-öringen i graven !

Den är ju mest irriterande.
Röda korset säger sig ta emot denna lilla kopparpeng innan dess.
Jag är övertygad om att många andra organisationer gör detsamma, pengar är ju pengar.

En tanke som slog mig var att om vi är ganska många som samlar på dessa nästan värdelösa mynt fram tills dess kunde vi tillsammans göra skillnad
för några.
Själv tycker jag att rent vatten för så många som möjligt är viktigt, men jag vet att det finns mycket annat som är livsviktigt för många.

Är du med på att spara 50-öringar och skänka till något vi gemensamt kommer fram till innan 30/9 ?

Kom med förslag till ändamål och vem som ska hjälpa oss att förmedla detta så ska jag ta kontakt med utvald organisation
och förhandla fram ett alternativ där så mycket som möjligt ger en direkt hjälp och där vi får följa arbetet.

Självklart ska inget betalas till annat än den organisation vi gemensamt kommer överrens om !

90-konto måste vara en förutsättning !

Med detta önskar jag alla blogg-vänner ett riktigt gott 2010 !

Uppdatering : Självklart är Haiti ett förslag just nu, där kommer behövas hjälp i många år framöver.

Igår kom kriget hit !

Så har det då hänt här också.

Igår vid 19-tiden hörde jag fyrverkerier utanför lägenheten.

Ganska sporadiska.

Jag förstod snart att det var något som inte stämde, ett fyrverkeri ska inte vara kombinerat med arga skrik och springande människor som jag också hörde. Jag gick ut på balkongen och såg ett stort gäng barn och ungdomar (c:a 7-15 år) som avfyrade raketer. Horisontellt !!!

De la raketerna på gatan och tände på. Målet verkade vara mötande bilar och människor ! Människor som var tvungna att passera gänget blev bemötta på ett väldigt hotfullt vis.

Jag gick naturligtvis in och ringde polisen och som jag trodde var jag inte den förste som hade ringt. Polisen jag pratade med sa att de hade skickat 6 civila bilar till platsen och hade för avsikt att närma sig sakta och försöka splittra gänget. Han sa också att jag nu kunde räkna med tre veckors ”helvete” i området.

Snart såg jag även målade polisbilar.

De blev omedelbart beskjutna av barnen.

På något vis lyckades polisen skingra barnen, för en timma senare var det lugnt.

I tidningen stod att polisen hade kört hem några av barnen, då hade någon punkterat polisbilarna…

Jag har tidigare skrivit om att invandrargäng i närheten av där jag bor som uppträder hotfullt, men nu liknar det krig. Varför ??? Vad får dessa små barn att uppträda på detta sätt ?

Jag blir inte klok på det.

Jag garanterar att de inte är födda elaka.

Jag vill inte ha svar som säger att ”Islamister är sådana”, för här bor 1000-tals människor från olika delar av världen. Detta var 30-40 barn. Alltså inte ”Alla”.

I mitt förra inlägg beskriver jag hur jag under två dagar har sett en familj behandlas totalt olika av den inhemska befolkningen beroende på i vilken miljö de befunnit sig i.

Hjälp mig att förstå !!

Detta måste snabbt få ett slut, innan det går från nyårsraketer till skarpa vapen !

Inte ens Danskarna är invandrarfientliga – I rätt miljö…

Så har då min yngsta dotter och jag tillbringat en helg i den Danska huvudstaden.

Målet var en rock-konsert med det i Danmark populära bandet DAD (Disneyland After Dark) på Ballerup Super-arena.

Några dagar innan vi åkte var jag ju tvungen att ordna någonstans där vi kunde bo.

På helgerna dumpar ju hotellen sina priser, och jag hade dessutom lite poäng att ta ut från resor i jobbet, så det fick bli SAS Radison i Köpenhamn.

Det är ju en härlig miljö redan i lobbyn.

Alla affärer som säljer mode-kläder, parfymer, frisyrer och vad man vill..

Det internationella Casinot med det ”vackra folket”.

Väl incheckade och efter att ha lämnat bagaet på rummet åkte vi ner i lobby-baren för att få lite gott att dricka.

Det slog mig att det som vanligt var folk från hela världen där.

Några mörkhyade personer satte sig vid bordet som var placerat mitt i lobbyn, inte vid baren, men visst kunde de bli serverade från baren ändå.

När vi satt och drack vår cola och mitt vin .-) kom det in en familj där pappan hade kostym, mamman och de två älsta döttrarna hade klänning och en schal på huvudet, den yngsta pojken hade jeans och tröja.

De pratade på bruten Svenska.

De satte sig i baren och beställde det de ville ha att dricka.

Ganska snart anslöt sig andra människor till deras bord.

Det var en salig blandning av Svenska, Danska och Engelska.

Utan tvekan hade alla vid bordet trevligt.

Redan då slog mig tanken ; Vad är det som gör att dessa människor blir så bra bemötta här ?

Kan det vara ”lika barn leka bäst” ?

När man är i den miljön är man ju ”lika barn” ?

 Även på frukosten noterade jag att såväl denna muslimska familj som de mörkhyade  blev väldigt väl behandlade (som internationella gäster), nästan överdrivet.

 Så skulle vi då hem igen.

Vi skulle ta tåget från ”Hovedbanegården” till Helsingör.

Vi skulle köpa lite godis och dricka att ha på tåget.

 Där träffade vi på samma muslimska familj.

De hade lagt upp två godispåsar på disken och skulle hämta ytterligare en och plötsligt fick de höra att de var inkräktare i detta Skandinaviska land…

 Kan vi dra några slutsatser av detta ?

Jag kan…

Brottsplats Laholm – Att inte försäkringsbolagen hyr in väktare ?

I min f.d hemkommun Laholm råder verkligen djungelns lag.

Hallandsposten som inte ägnar Laholms kommun särskillt stor uppmärksamhet rapporterade att förra helgen blev kommunen utsatt för minst 9 inbrott, en anlagd brand vid ett dagis, en kidnappning och en massa narkotikabrott och fyllekörningar.

De två senare brottstyperna antyder att det funnits polis närvarande i kommunen, i alla fall under några timmar.

Laholms kommun har c:a 6000 invånare.

Bilbränder förekommer i stort sett varje månad.

Om man antar att förra helgen var en ganska typisk helg innebär det att c:a 10% av Laholmarna årligen blir drabbade av ett inbrott (bara på helgerna, i natt var det inbrott i ett gatukök). De flesta i Laholm vet vilka som utför de flesta brotten, så även polisen, men, polisen är ingen särskillt prioriterad samhällssatsning i denna kommun. Polishuset har öppet månd. – fred 8-16, därefter ser man sällan en polisbil om det inte är någon större tillställning i kommunen.

Man kan ju undra varför polisen inte bevakar dessa brottslingar när de vet vilka de är ?. Svaren är nog framför allt två.

1. De arbetar inte vid den tid då brotten begås.

2. De vert att brottslingarna inte har uppnått straffmyndig ålder, så det händer ändå inget om de sätter fast dem.

Om vi antar att tjuvarna får med sig stöldgods för ett värde av 20.000 / inbrott, vilket verkar rimligt eftersom det är hemelektronik, kontanter och smycken som är åtråvärda och ibland även motorfordon av olika slag, innebär detta ett värde av c:a 9,5 miljoner årligen, i en kommun med 6000 invånare ! Lägger vi till kostnader för bränder som blir allt vanligare (både bilar och bostäder) och vandalisering av skolor (sker minst ett par ggr/månad) så dubblar vi detta belopp till c:a 20 miljoner kronor om året, i en kommun med 6000 invånare !

Nu är det ju som det är med polisbevakningen. De har bara de resurser de blir tilldelade, men, det förvånar mig att inte försäkringsbolagen går samman och försöker förebygga brott, i deras fall utgifter, genom att hyra in några väktare för en förhållandevis billig penning. Billigare för dem, tryggare för medborgaren och kanske en knäpp på näsan på politikerna som inte anser att invånarnas säkerhet får kosta något ?

Den nya kommundirektören satsade 18.000 :- på ”tänkar-hattar” till politikerna i veckan, det ser jag som ett ”billigt misstag”, så det är inte detta jag retar mig på, det hade räckt till en polispatrull i några timmar. Jag säger detta med en gång eftersom det blivit en riksnyhet

Jag tycker helt enkelt att det är fruktansvärt att människor i glesbygd inte ska kunna känna sig något sånär säkra.

Alla bränder på senare tid oroar mig mest. Materiella ting går att ersätta, men, det är bara en tidsfråga innan människor eller djur brinner inne.

Jag vet att Laholms kommun är långt ifrån ensamma om dessa problem.

Landskrona, Södertälje är exempel på andra. Alla förorter till våra större städer är som bekant enormt drabbade. Kanske inte så mycket av inbrott, men bränder och vandalisering.

Har samhäller gett upp inför dessa problem ? Är det så att vi måste acceptera en vardagsbrottslighet som årligen drabbar minst 10% av befolkningen direkt och många fler indirekt ?

Varför inte övervaka alla – hela tiden ?

De senaste åren har debatterna gått varma om övervakningssamhället.
Vi har diskuterat kameror, FRA, IPRED, avlyssningar och mycket annat.

Vissa menar att övervakningen är integritetskränkande, andra tycker att ”har man rent mjöl i påsen” behöver man inte oroa sig.

Varför inte ta steget fullt ut ?
Utrusta några sateliter med filmkameror och filma hela världen, hela tiden !

Bara tänk på helikopterrånet.
Zooma in de misstänktas ytterdörrar, följ snubben vid rätt tidpunkt.
Sedan är det ju inte så mycket att snacka om ifall han sätter sig i en heleíkopter med samma beteckning som den som senare hittades.

Hagamannen hade inte hunnit våldföra sig på mer än en kvinna.

Vi hade direkt kunnat se vem som tänder på bilar, skjuter på folk och annat.

I rätta händer skulle detta vara ett fantastiskt verktyg, i fel händer en katastrof !

Science fiction ?

Knappast.

Idag sökte jag på ”hitta.se” efter en kemtvätt jag behöver anlita.
Det visade sig att den ligger ganska nära där jag bor.
Under kartan visades en bild på gatan och butiken.
Där fanns också en länk som sa ”promenera på xx-gatan”.
Den klickade jag på.

Man kunde klicka sig fram i omgivningen, visserligen bara stillbild, men ändå så att man tydligt kunde se ansikten och bilars registreringsskyltar.
Otur för en kille som besöker en adress där hans före detta flickvän bor….
Jag promenerade backen upp till ”min gata”.

Där stod min bil, jo, jag är säker. Man kan zooma så man är alldeles intill.
Lite längre fram såg jag min balkong.
Jag gick dit, snurrade 90 grader vänster, zoomade.
Gissa vem som satt där med en cigg i munnen ??

Men…hallå !
Alla mina vänner vet att jag slutade röka för snart tre månader sedan !

Jag vill verkligen inte att de ”promenerar förbi” och ser mig sitta och röka.
Så mycket beröm som jag har fått…och så ser de DETTA !!
Försök förklara för dem att bilden måste vara gammal.

Men visst är det kul.
Jag passade på att besöka min gamla gata i Stockholm också.
Jag kunde notera att min gamla frisör hade ersatts av en betydligt fagrare sådan genom att helt ogenerat titta in genom fönstret.

Hoppas att den unga killen på en bänk vid en gata i Göteborg, som satt misstänkt nära sin vän har ”kommit ut ur garderoben” innan hans mamma ”går förbi”.

Som sagt, i rätt händer kan ju en ”filmad värld” vara av godo.
Vill vi ha det ?

Jag lovade att redovisa vad rubriken ”Gratis porr” gav för resultat.

Jag måste säga att jag trots allt är lite förvånad.
Så här ser min ”Klick-statistik” ut.

 

Så här har folk hittat till min blogg idag, förutom de jag ”känner” eller som surfat sig hit genom länkar och annat :

Inte konstigt att porr-branchen har begärt ”kris-hjälp” av regeringen.

Det ska tydligen vara lika billigt som avklätt.

Jag kan meddela att nr.2 på listan har 4 ggr fler kommentarer än nummer 1.

Vilken rätt har F.d kriminella i Sverige ?

Jag hakar på ett inlägg i SR P3 (undomskanalen) idag.
Jag vägrar att släppa den trots att jag snart är morfar

Ska dömda brottslingar få studera på högskola ?

Det finns ju ett enkelt svar : SJÄLVKLART !!
Har man sonat sitt brott ska man ha samma rättigheter som alla andra !

- Om inte det vore så skulle ju alla dömas till livstids fängelse, eller för att göra det billigare, döden.

Tänker man lite längre dyker det upp några frågor.

- Vilken typ av brott är begånget ?
- Var det ett våldsbrott som var framprovocerat ?
- Är det utfört av en sjuk människa, trots att undersökningar visar på annat ?
- Är det ett brott som våra domstolar inte är vana att döma i ?
- Handlar det inte om våld ? Kanske om ekonomi ?

Hur det än är med dessa frågor bör vi ställa oss frågan : Varför har denna fråga blivit aktuell ?

Vad jag kan minnas har tungt kriminella fått utbilda sig under vistelsen i fängelset.
Det tycker jag är fel !
Tydligen är det inte så längre.

Fängelsetiden ska väl vara ett ”straff” ?
Eller..??
Kanske en rehabilitering ?

Vi kallar det fångvård, men, hur många får vård ?

Nu inser jag att jag pratar med dubbla tungor…
Straffa dem ! Men ge dem vård !!
Det går ju inte ihop !

Så..vad ska vi göra ?

Har man sonat sitt brott efter straffet ?
- Ska en dömd (med avtjänat straff) eko-brottsling få utbilda sig till revisor ?
- Ska en dömd (med avtjänat straff) pedofil få studera till barnskötare ?

Själv tycker jag att fångvård borde betyda ”vård” !

Ska det vara självklart att ett brott mot andra människor avskrivs efter straff-tiden ?

Själv är jag kluven i frågan.

Usch vilka krav vi ställer på våra unga !

Under hela mitt yrkesversamma liv har jag aldrig visat ett betyg eller CV.
Det är nog ovanligt och kan kanske ha att göra med att jag arbetar i den relativt unga IT-branchen ?

Ungdomar som går ut gymnasiet har inte en chans att få anställning.

Högskola krävs för att sköta en svarv !

Högskola krävs för att hämta pallar med truck på ett lager och lasta en lastbil !

Resultatet blir att vi föräldrar ställer orimliga krav på våra barn !

Följande mailkonversation hade jag i förrgår…
Vad har jag gjort för fel ?

—————————————

den 23 augusti kl. 19:21
Hej Pappa. Hoppas att det går bra med din rökning:) Jag har inte vetat hur jag ska säga det här till dig så jag skriver ett mail. Jag har försökt säga det till dig men jag är så rädd för att du ska bli besviken på mig. Jag vet att du är stolt över mig men samtidigt oroad över alla problem jag haft under det senaste året. Jag är med barn. ( som både mamma och du misstänkt ett tag) Jag vet att du kommer se allt negativt nu men jag hoppas att du litar på mig när jag säger att jag tänkt och tänkt på det här och jag tycker inte att det förstör mitt liv.

Jag ska fortfarande studera till det jag vill studera. Jag ska fortfarande träffa vänner och gå ut och ha roligt. Jag är mycket medveten om att det inte kommer göra mitt liv lättare och jag är medveten om att det inte bara är gulligull med en liten bebis utan att det är mycket ansvar som kommer med och att jag kommer få kämpa hårdare, men för mig är det värt det.

YY har inte försökt övertyga mig på något sätt utan han har sagt att det är mitt beslut, att han har barn så detta är mitt beslut eftersom det blir störst förändringar för mig. Så du inte tror att han har tvingat mig eller någonting.

Det jag är mest rädd för är att göra dig besviken eller arg. Jag är glad, lycklig men också nervös såklart och jag hoppas att du kanske också kan bli lite glad iallafall. Vad du tycker betyder nog mest för mig och jag har nog aldrig varit såhär nervös.
Skicka gärna ett mail, jag kommer inte kunna prata i telefon .
Mamma vet om det sedan 1 timma tillbaka och hon är glad men lite orolig över mina studier men efter att jag berättat för henne om hur jag tnkt är hon bara glad..
Du och jag pratade om att skaffa barn tidigt för några veckor sedan och då höll du med mig om att ens liv inte alls behöver förstöras för att man skaffar barn. Och jag är inte dum i huvudet, jag kommer fixa det här!
Jag är glad och det känns rätt för mig, jag hoppas du också kan vara glad. För både din och min skull.

ZZ
den 23 augusti kl. 19:46
XX !

Jag älskar dig !
Självklart blir jag lycklig när du är lycklig !

Fel i tid ?

Det finns inga perfekta tider.
Antingen är det studier eller karriär.
Kanske är det lättare att ha bebis när man studerar än när man precis har börjat arbeta ?
Ska man vänta till efter karriären blir det så sent så barnen får för gamla föräldrar.

Jag utgår ifrån att ni har planerat detta eftersom det finns utmärkta sätt att skydda sig om man inte vill bli gravid

Jag kommer självklart att stötta dig på alla sätt jag kan och önskar Er all lycka !!

Är jag besviken ?

- Möjligen på att du inte litar på min kärlek till dig.

Är jag besviken för att jag ska få ett barnbarn ?

- Är du galen ??? Det är detta livet går ut på !

STORT grattis till Er båda !!

XX
den 23 augusti kl. 19:59
Tack Pappa. Vad skönt det känns! Jag har varit så orolig att du ska bli besviken på mig eller skämmas över mig.
Det du säger är precis det jag också tänkt. Jag vill hellre vara en ung mamma och bli fri när jag är i din ålder än att skaffa mitt första barn när jag är 35. Jag vet att det kommer att bli bra det hr och nu kan jag vara glad på riktigt när jag har ert stöd. Det är det viktigaste för mig.
Jag vill inte göra er besvikna.
Nu ska jag duscha och sedan dricka te och andas ut.
Tack för att ni alltid tror på mig och stöttar mig.
Jag älskar dig Pappa!

————————————————–

Självklart har min dotter samtyckt till att jag publicerar detta.

Jag skriver om ”den lilla människan i ett hårt samhälle” och tänkte att det kanske kan hjälpa någon annan ung kvinna att tänka som XX, d.v.s ALLT är möjligt, bara man vill !

En annan som tänkt detta är :

http://www.youtube.com/watch?v=_jeOguqNIAo

- Hellre rik och frisk än fattig och sjuk -

Detta något förvrängda talesätt kom för mig idag när jag tog en promenad i parken nära kontoret.

Jag såg en pappa som försökte lära sin son cykla, på vad jag senare förstod, en lånad cykel.
Pappan sprang och höll i pakethållaren, han hade så ont i ett ben att han grimaserade för varje steg.

Jag stod en liten bit ifrån och tänkte att det var en fantastisk pappa som gjorde detta trots sina smärtor.

Som alltid när man lär sig cykla ingår lite vurpor och krockar i processen.
Pojken var tapper, pappan med.

Så kom vurpan som gjorde lite ondare än de andra.
Pojken började gråta och skrek till sin pappa.
- Varför måste jag lära mig cykla när vi ändå inte har råd att köpa en cykel ?
- Vi ska höra med din morbror om han kan hjälpa oss, fast han har ju redan hjälpt oss, sa pappan.

Jag tittade i min plånbok. Bara några ”Selmor”.
300 :- hade nog gjort susen.
Väl medveten om risken att förolämpa pappan hade jag utan tvekan frågat om jag fick hjälpa till, om jag bara hade haft några hundralapppar på mig.

Jag mindes den tiden då vi hade fått vår första dotter.
Hon fick ligga i vagga alldeles för länge för att vi inte hade råd att köpa en spjälsäng.
Det kändes fruktansvärt att inte kunna ge min dotter det hon behövde.
Jag hade tur, på en satsad tia på dagens dubbel vann jag 900:-
Det räckte på den tiden både till spjälsäng och ”paraply-vagn”.

Nu när jag har en bra lön och kan unna både mina barn och mig själv både det vi behöver och lite av lyx, skulle inte 300 :- drabba mig särskilt hårt, men säkert kunna göra nytta i just den familjen.

Många av oss har skänkt pengar till behövande i andra länder när det varit galor på TV.
Många har ett eller flera ”fadder-barn” i andra länder.
Det är naturligtvis jättebra, men, det är lätt att glömma att det finns barn med behov i Sverige med.

Detta är naturligtvis ett ”I-landsproblem” jämfört med föräldrar som inte kan ge sina barn tillräckligt med mat och sjukvård, men, det är ändå på hemmaplan.

”Ingen kan hjälpa alla, men, alla kan hjälpa någon”.
(jag tror någon hjälpfond har myntat det uttrycket)

Hur som helst.
Hoppas de tränar i morgon med, för nu har jag tagit ut kontanter.

Trevlig helg !

Skillnaden mellan framgång och katastrof kan vara hårfin !

Idag träffade jag en kille på stan.

Vi har träffats två gånger tidigare.

Första gången var på en av Helsingborgs bättre krogar, det var c:a 1 1/2 år sedan.
Han var ute och firade att hans idé om ett nytt leksaks-system hade blivit verklighet och att han hade fått sin första kund, en förskola eller ett dagis, jag minns inte exakt.

Killen var utan tvekan en frisk fläkt, en Göteborgare mitt bland alla Skåningar.

Andra gången jag träffade honom var för ganska precis ett år sedan.
Då sprang han mellan kompisarna på torget och uteserveringen där jag satt och åt.
Jag hälsade igenkännande och han slog sig ner vid mitt bord.
Jag frågade naturligtvis hur det gick med leksakerna.
Han förklarade attt det började väldigt bra, men att han tappade några ordrar för att han inte kunde leverera snabbt nog. Därför tog han ett lån för att köpa på sig ett lager så han kunde leverera fortare.

Efter en rekordstor leverans i början av sommaren dröjde betalningen från en kommun.
Det skylldes på semestrar och allt möjligt.
Även efter sommaren förklarade kommunen att de av olika anledningar inte kunde få fakturan attesterad.

Någon månad senare begärde leverantören honom i konkurs.
Det var en enskild firma, så konkursen blev personlig.

Idag träffade jag honom för tredje gången.

Han satt ensam på muren vid kyrkan.
Jag frågade om jag fick slå mig ner en stund.
Det fick jag gärna, han kände igen mig.

Han sa omgående…du undrar väl hur det gick ?

Ja, sa jag, i alla fall hur du mår ?

Ha sa – Det största brott du kan begå i detta landet är att misslyckas som egen företagare.
När allt var slut gick han till socialen.
Där blev det blankt nej.
Firman var fortfarande registrerad på honom, han hade trott att det försvann vid konkursen.
Har man firma får man ingen hjälp där.

Han gick till arbetsförmedlingen och fick samma svar där.
Har man firma är man inte arbetssökande.

Min självklara fråga var : varför avregistrerade du den inte ?
Han orkade inte…och dessutom hade han hört att det dröjer ett tag innan myndigheterna ser att den är avregistrerad.
Han behövde pengar med en gång.

När han kom efter med hyran blev han av med lägenheten och en ny är omöjlig att skaffa med den ryggsäcken.

Jag anser nog inte att någon har gjort fel, mer än möjligen kommunen som drog ut på betalningen.
Jag konstaterar bara att Skillnaden mellan framgång och katastrof kan vara hårfin !

Jag frågade inte hur han fick pengar till öl. Många tigger i denna stan.
Ett tragiskt människoöde.