Jag hakar på ett inlägg i SR P3 (undomskanalen) idag.
Jag vägrar att släppa den trots att jag snart är morfar 
Ska dömda brottslingar få studera på högskola ?
Det finns ju ett enkelt svar : SJÄLVKLART !!
Har man sonat sitt brott ska man ha samma rättigheter som alla andra !
- Om inte det vore så skulle ju alla dömas till livstids fängelse, eller för att göra det billigare, döden.
Tänker man lite längre dyker det upp några frågor.
- Vilken typ av brott är begånget ?
- Var det ett våldsbrott som var framprovocerat ?
- Är det utfört av en sjuk människa, trots att undersökningar visar på annat ?
- Är det ett brott som våra domstolar inte är vana att döma i ?
- Handlar det inte om våld ? Kanske om ekonomi ?
Hur det än är med dessa frågor bör vi ställa oss frågan : Varför har denna fråga blivit aktuell ?
Vad jag kan minnas har tungt kriminella fått utbilda sig under vistelsen i fängelset.
Det tycker jag är fel !
Tydligen är det inte så längre.
Fängelsetiden ska väl vara ett ”straff” ?
Eller..??
Kanske en rehabilitering ?
Vi kallar det fångvård, men, hur många får vård ?
Nu inser jag att jag pratar med dubbla tungor…
Straffa dem ! Men ge dem vård !!
Det går ju inte ihop !
Så..vad ska vi göra ?
Har man sonat sitt brott efter straffet ?
- Ska en dömd (med avtjänat straff) eko-brottsling få utbilda sig till revisor ?
- Ska en dömd (med avtjänat straff) pedofil få studera till barnskötare ?
Själv tycker jag att fångvård borde betyda ”vård” !
Ska det vara självklart att ett brott mot andra människor avskrivs efter straff-tiden ?
Själv är jag kluven i frågan.
2009/09/23 kl 7:38 f m
Hej mrmhalland!
Fängelse, frihetsberövad eller ”slagen i järn”… Begrepp som för hundra år sedan var förknippat med något negativt, outhärdligt och i bästa fall överlevde man.
Dagens tolkning på dessa begrepp är som att vända på pannkakan och kan mera jämföras med skillnaden i orden despoti (för att beskriva tiden förr) och utopi (för att beskriva dagsläge). I dag är fängelse jämförbart med att bo på hotell. Man har bättre mat än i skolan, man kan ägna sig åt studier, man kan hänge sig till att träna och steroider är uppenbarligen inte omöjligt att få tag på. Man har dock inte friheten i att vistas var man vill och på vilka tider man vill men man har ett eget rum, en schysst säng och egen TV samt litteratur att förkovra sig med. På de öppna anstalterna kan man även få arbetsträna för en enklare anpassning till livet efter avtjänat straff…
Nä… Svenska fängelsen är rena lyxhotell och vi har dragit det här med rättigheter till absurdum… Har någon tagit en människas liv ska detta ingalunda premieras med att få leva gott och ha det bättre än de barnfamiljer som knappt går runt på a-kassa. Ungefär som de du tidigare skrev om som du hjälpte att skaffa en cykel åt barnet. Fångarna har det nog bättre med tanke på mat över huvudet och en tämligen kravlös miljö att vistas i…
Svensk rättvisa är obefintlig! Du kan mörda eller våldta och sitta av straffet på 4-10 år. Begår du däremot ett skattebrott av rang och där staten blir lidande, då är det livstidsstraff direkt och utasn omsvep…
2009/09/23 kl 8:05 f m
mrmhalland01 – nu har du verkligen aktualiserat en svårt ”ämne”. Hur ska vi behandla de som avtjänat sitt brott – kontra evt val av yrke efter denna tid.
Vi måste dock konstatera att en som dömts för pedofili inte är lämpig att inneha detta yrke. Denna typ av brott är mycket svåra att rehablitera och att ändra på en persons beteende i just detta avseende synes mycket svårt. Det måste anses som kört när det gäller utbildning till barnskötare!
Det måste vara bättre att denne man – sällan kvinnor – får arbete där barn inte finns som arbetsobjekt.
När det gäller eko-brottslingar är det egentligen samma sak. De bör – för att inte falla tillbaka i brott – inskolas på ett yrke som inte handlar om ekonomi. Varför inte bli bilreparatör.
Utbildningen till annat yrke bör planläggas redan när verbörande ”sitter inne”, så när personen avtjänat sitt straff har målet utstakats. Det måste vara lättare om förarbetet kommit igång redan under strafftiden.
Detta måste anses som en typ av ”vård” och borde tillämpas generellt, men kommer att betyda att fångvårdens utgifter blir betydligt dyrare än dagens.
2009/09/23 kl 9:53 f m
Man måste nog avgöra lämpligheten från fall till fall. En som dömts för pedofili får ju inte studera till barnskötare. Det är ju solklart för min del. Clark Olofsson studerade hela tiden i finkan. Men inte blev han botad för det.
2009/09/23 kl 10:01 f m
mrmhalland, håller med soli att nu har du verkligen hittat ett svårt ämne.
Jag är fullt klar över hur jag tycker att människor som dömts för pedofili ska behandlas. De ska sitta inne i resten av sina liv och de ska arbeta för sin försörjning och för att bekosta offrets terapi…..
Jag håller med soli om att de är svåra att rehabilitera vad gäller denna perversitet och samhället= vi måste få lov att skydda våra barn mot den.
Men sen blir det svårt även för mig. Vi talar om fång-”vård” men ofta har vi ett strafftänkande….Människor är så komplexa, det är svårt att veta när man ”vårdat” någon fri från sitt kriminella beteende. Många beter sig väl under strafftiden …och ibland drattar de dit i kriminellt beteende på första bästa permission.
Vid mitt universitet läste en tungt kriminell person till läkare under strafftiden…det upplevde vi som stötande: Jag tror att han fick veta att han inte skulle kunna få läkarlegitimation, däremot gick det inte att stänga av honom från studierna.
Innan man ger sig in i människovårdande yrken måste man på något sått kunna visa att man ujppriktigt insett vilken skada man gjort andra människor och att man deltagit i något djupt rehabiliterande program, t.ex. tolvstegsprogrammet eller …jag har hört om klosterverksamhet vid något fängelse där man genomgått andlig skolning.
Om ekonomiska brottslingar kan jag inte uttala mig. De flesta av dom lever väl i högönsklig välmåga i statusfyllda jobb….eller har jag missat något?
2009/09/23 kl 3:55 e m
Hej och tack för era kommentarer !
Jag kommer ihåg den läkarstudenten du beskriver.
Frågan jag ställde mig var : Varför går han den linjen om han aldrig kan få leg ?
Vem fattade det beslutet ?
Samhället eller universitetet ?
Är det universitetet är man ju rädd att begränsningar kan vara godtyckliga.
Alla verkar vara överens om att en person som begått brott mot barn aldrig ska få arbeta med barn.
I just det exemplet är det inte svårt att ge uttryck för ett avsky som man gärna ser resulterar i ett livslångt förbud att arbeta med barn, eller ens vara i närheten av dem.
Men, räcker det att samhället hatar personen ?
Måste det inte finnas tydliga lagar som talar om vad som gäller.
Alla kommer säkert ihåg de studenter från Iran som nekades att plugga på ett fysikprogram i Sverige (tror jag, rätta mig om jag har fel) eftersom man inte vill att Iran ska ha tillgång till kunskaper om att framställa kärnvapen.
För mig är denna debatten ganska ny.
Hur har den uppstått ?
Har vi blivit lite paranoida, eller bara kloka ?
Hur som helst tycker jag debatten om detta är relevant. För Alla !
2009/09/23 kl 4:43 e m
Om läkarstudenten: det var nog universitetet och samhället i förening. Det är socialstyrelsen som fattar beslut om legitimation, högskoleförordningen reglerar vad universitetet får göra och inte…
Det är väl bara den aktuelle läkarstudenten som vet vad han var ute efter…. spekulationerna handlade om kunskaper i fysiologi och om droger….
För mig handlar det inte om hat eller avsky utan skyddsbehov för våra barn vad gäller pedofiler. Självklart måste vi ha tydliga lagar
2009/09/23 kl 5:52 e m
mrmhalland01 – din fråga:”Men, räcker det att samhället hatar person en?”. Den var väl något tillspetsat. Samhället ska inte syssla med hat och det tror jag inte du tror heller?
2009/09/23 kl 6:48 e m
Visst var det tillspetsat, hur ska det annars bli debatt ??
Jag menar mest att det är så enkelt att komma överens i just det fallet, men kanske inte lika enkelt när det gäller annan typ av brottslighet.
Hur man än ser det måste det ju finnas generella regler.
Hur ser samhället på brott och straff ?
Har man eller har man inte sonat sitt brott efter avtjänat straff ?
Det kanske finns nyanser i det hela ?
Har man mördat någon, så spelar det ingen roll hur många år förövaren sitter i förvar, den mördade förblir mördad… Hur ska det värderas ?
å andra sidan känner jag till ett mord där en kvinna hade blivit misshandlad i många år och slutligen blev mordhotad en kväll när mannen var full.
När han sov högg hon ihjäl honom.
Vilken typ av arbete är hon olämplig för ?
2009/09/23 kl 7:33 e m
mrmhalland01 – experten på att hitta svåra ämnen.
Här är det dock lättare att hitta ett arbete. Tror att hon egentligen kan ha vilket jobb som helst. Hon bör dock ha lite mera tur nästa gång hon träffare en man. Det är väl enda hotet för henne.
2009/09/23 kl 7:53 e m
Jag håller med dig soli01, men, då är vi tillbaka till godtyckligheten
Kanske rätten ska göra en bedömning om lämplig /olämplig utbildning / arbete vid fällande dom ?
Det jag fiskar efter är att en straffad person ska inte vara beroende av godtycke efter att straffet är avverkat.
Samtidigt inser jag (inte minst av mitt eget resonemang i förra kommentaren och ditt svar) att det är svårt att generalisera.
Det måste alltså ske en bedömning vid varje fall.
Har vi råd med det ?
2009/09/23 kl 8:31 e m
Det känns bra att debattera de här frågorna….det jag tänker är att det finns en dubbelhet….talar vi om vård eller om straff?
Fångvårdsanstalt….
Att man sen upplever det som straff att bli frihetsberövad är självklart.
Jag tror att man måste göra individuella bedömningar och att det ska finnas riktlinjer. I alla verksamheter där människor är inblandade blir det ett mått av godtycklighet, ofrånkomligt tror jag.
Det stör mig att skolbarn har sämre mat än fångar. Det säger någonting om hur vi värderar barnen i samhället. Likaså gamla på vårdinrättningar…..
2009/09/23 kl 8:41 e m
En annan fråga som tangerar detta och som drevs av Englas mamma är om brottslingen ska konfronteras med brottsoffren …om dom orkar och vill….
Jag tycker att det vore rimligt, inte bara i domstolen där allt är så formellt och har ett annat syfte än konfrontation och ev. dialog.
2009/09/23 kl 8:52 e m
Ja fairymary,
Ett visst mått av godtycke är nog oundvikligt, men, om en domstol avgjorde frågan så finns ju i alla fall tidigare fall att luta sig emot.
Hurvida skolbarn har sämre mat än fångar har jag ingen kunskap om.
Hur har man kommit fram till det ?
Mäter man i antal Kr/portion känns det inte som en relevant jämförelse.
Är det näringsinnehållet är det ju fruktansvärt.
2009/09/26 kl 8:53 f m
Det var inte lätt det här…
Att pedofilen (den klart diagnostiserade perverte alltså) inte är en brottsling utan ett offer för sin sjukdom, verkar vara accepterat men ändå så svårt att ta till sig.
Klart är också att den som är sjuk ska vårdas, vid behov med tvång, och inte straffas.
Fairy verkar vara av den åsikten att pedofiler ska vårdas till döds med bortkastad kliniknyckel, men hon besitter ju å andra sidan kunskaper om sjukdomens innersta natur och behandlingsbarhet.
Annat är det med de mera ”vanliga” brotten. De som beror på girighet, desperation, stundens ingivelse, narkotikapåverkan, grupptryck eller rena förbiseenden. När har jag sonat dem?
Mordoffret återuppstår inte även om mördaren sitter av 10 år, men det gör å andra sidan inte trafikoffret heller där den vållande kanske kommer undan med några månader eller rent av bara böter.
Känslan av intrång och av att ha blivit kränkt försvinner inte hos den inbrottsdrabbade om tjuven mot förmodan åker fast och får sitta av en tid.
Ska den som av oaktsamhet eller ren otur kört ihjäl någon få behålla körkortet?
Ska en dömd inbrottare få arbeta som låssmed?
Har det någon betydelse om jag mördar någon jag knappt känner eller om jag tar livet av någon som fysiskt och psykiskt plågat mig under många år? Är inte brottet detsamma, att kränka det okränkbara, nämligen livet?
Ska en brottsling dömas för brottsoffrets skull eller är vår rättsordning till för att upprätthålla respekten för samhället, för lagarna och för vår kultur rent allmänt?
Har inte rättstillämpningen och mediarapporteringen fått ett allt större (för stort?) inslag av hämnd och att tillfredställa offret snarare än den allmänna laglydnaden?
Många frågetecken, lite färre svar…
2009/09/26 kl 8:58 f m
Jag tycker ändock att det även här ”gullas” för mycket med de ”frihetsberövade”… Vilket ord egentligen…?
Sverige har en human inställning till det mesta och det ger givet att alla ska ha det så humant som möjligt. Som fortsättning till nyss nämnda fakta kan man även lägga till att de frihetsberövade dessutom helst ska ha lärt sig något av sitt straff och blivit, som man säger så fint, rehabiliterade…
Tyvärr så återfaller en alltför stor procent i brottets spår och det måste ju bero på något, för mycket humanitet eller för dålig rehabilitering… Vad tror ni?
Jag tror att vi skapat ett medelklasshotell där vi låser in våra fångar under ett eller flera år. Där kan de mingla med likasinnade och smida planer inför frisläppandet. Notera att svesnk fångvård är emot isolerande men att det i synnerligen allvarliga fall kan komma att tillämpas lokalt och för enskilda individer…
Man kan egentligen se det som ett ”bandcamp” för brottslingar där man helt enkelt ”connectar” och för sina kunskaper vidare…
2009/09/26 kl 10:30 f m
fairymary – kommer att tänka på Polen som nu har bestämt att pedofiler ska kastreras i samband med avtjänandet av sitt straff. Det ska börja med detta ingrepp. De betraktar pedofili som obotlig och det ligger säkert något i detta. Är det en obotlig ”sjukdom” ?
Det är ju inte kriminellt att ha en psykisk störning, men det är kriminellt att begå vissa handlingar. Att pedofeli är en personlighetsstörning bör det inte råda något tvivet om. De bör givetvis få hjälp, men hjälpen kan inte sättas in före evt brott då det inte finns någon kännedom om vederbörandes läggning – oftast i alla fall.
Ämet är inte lätt, men att de måste få hjälp för framtiden är viktigt. Ingrepp för att förebygga brott måste kunna diskuteras.
2009/09/26 kl 10:33 f m
Förlåt alla mina slarvfel – skyller på kalken.
2009/09/26 kl 11:01 f m
soli!
Jag brukar dra mig för att uttala mig kategoriskt om medicinska frågor vad gälller människor. Jag har upplevt tillräckligt mycket av vad som kan betecknas som ”mirakulöst” tillfrisknande för att ta ifrån någon enda människa hopp om läkning.
Dock vad gäller pedofiler tillåter jag mig att vara kategorisk. Det är som jag ser det en personlighetsstörning som inte låter sig behandlas bort, åtminstone inte utan oerhört hög motivation hos både den aktuelle brottslingen och hos behandlare.
Observera att jag talar om pedofiler som begått brott och dömts för det. Det kan nog finnas människor med pedofil läggning som har tillräckligt god självdiciplin för att avstå från att begå brott.
Kemisk kastration är en skonsam metod som jag ser det. Den är inte definitiv, när behandlingen upphör upphör också effekten.
Jag tycker att de beslut man fattat i Polen är kloka.
Det allra mest humana vore givetvis om vi kunde erbjuda långvariga terapeutiska behandlingar men som jag har förstått det saknar många brottslingar motivation att genomgå en sådan…och vi har inte ens resurser för att alla barn som utsatts för brotten ska få adekvata behandlingar….och jag tycker att barnen ska gå före.
Sorgligt och svårt kapitel…..
2009/09/26 kl 4:50 e m
Visst blir det fler frågor än svar Peter ?
Det finns ju regler som säger att de som ska arbeta med barn inte får finnas i brottsregistret (jag tror det heter något annat) med domar som är olämpliga.
Hur länge är detta registrerat ?
Någon som vet ?
Det verkar som om våra styrande också har fler frågor än svar i denna fråga, för det verkar inte finnas tydliga riktlinjer eller regler, vilket jag tycker vore önskvärt.
Jag tror att domstolen söm dömer någon för ett brott borde anlita expertis för att få en uppfattning om risken för återfall i brott efter strafftiden och därefter fastställa rekommendationer för arbetsgivare / universitet som gäller livet ut om risken är stor eller inte ge restriktioner om risken är väldigt liten
Arbete med Barn undantaget.
Barn måste ALLTID garanteras trygghet i sin kontakt med vuxna !
2009/09/26 kl 7:46 e m
Barn måste ALLTID garanteras trygghet i sin kontakt med vuxna ! säger halland.
Är det inte så att barn ska lära för livet och under uppväxten få de erfarenheter som krävs för att klara vuxenlivet?
Är inte den ständiga tryggheten en chimär, något konstlat, en bubbla som kommer att spricka förr eller senare?
Att skydda barn från pedofiler, sexdårar och våldsverkare är en sak, att linda in dem i trygghetens lömska bomull är en annan.
De måste få göra sina egna efarenheter av verkligheten, bli ledsna, besvikna, luras, slå sig, glädjas, hitta på bus, fråga chans, tjuvröka, cykla omkull, kyssas bakom garaget, bedras och få spö av elaka Måns.
De måste få uppleva vuxna som tycker illa om barn och vuxna som tycker alldeles för mycket om dem (utan att vara pedofiler; helt enkelt kletigt vänliga vuxna…). De måste få leva utan att ha en kycklingmamma som ständigt vakar över dem och själva få upptäcka världen på gott och ont.
Vuxenvärlden ska finnas där som stöd och hjälp men inte som en beskyddande övervakare, beredd att ständigt ingripa vid minsta problem, fara eller motgång.
2009/09/26 kl 9:05 e m
Jag håller med dig Peter.
Det jag tänkte på när jag skrev detta var att vuxna som vi anförtror våra barn åt på dagarna, ska inte ha ett förflutet med brott mot barn.
Nu är jag personligen lite skeptisk till hela fenomenet att lämna bort sina barn till främmande människor (dagis,fritids), men, allt annat är ju omöjligt idag.
I övrigt håller jag med dig om att hela livet är en skola.
2009/10/04 kl 8:51 e m
Jo… – Halland i Skåne – Du är ju en mästare på att ta upp ”kniviga frågor, verkligen…
Apropå att wåra fängelser är ”lyxhotell” – så finns det ändå någonting i att vara fängslad = att ej själv kunna öppna sin dörr och gå ut ur rummet man befinner sig = känna sig FRI – som jag inbillar mig att alla som ej varit utsatta för det ej alls hajar, faktiskt…
När jag var till sjöss i början på 60-talet – så bar det sig ej bättre än att jag och en kompis blev inlåsta i en cell i Rio de Janeiro – där det redan fanns ca 10 st ”skummisar”. Wi ansågs av poliserna vara lite mera än lovligt glaaada av alkoholintag – och därför blev det cellen.
Till den saken hör att jag alltid har reagerat med ”spelevinkhet” på alkohol – trots att alkohol ju i grund och botten är ”Wår mest älskade våldsdrog !”
Hur som med det – så efter några minuter så klättrade jag på cellens gallergrind som en apa – och gastade för fullt: Släpp ut mig, släpp ut mig… – och på svenska – och det gav ju ingen effekt på de portugistalande poliserna.
Efter en stund så gick jag i ”spinn” = jag tappade minnet helt och hållet – och vaknade först efter det att jag och kompisen hade blivit utsläppta ett par timmar senare – och då satt Wi på en strandbar på Copacabana och drack lite gott vin.
Min kompis berättade där – att när jag klättrat ned ifrån gallergrinden – så upplevde han mig som ”spik nykter” – och likaså när Wi släpptes ut och gick till den här baren.
Vad jag med detta vill säga är att en del alkohol + FRAMFÖRALLT frihetsberövandet som sådant – ledde till att jag tyckte livet i kött var outhärdligt = jag tappade minnet helt och hållet under några timmar.
När jag något år senare blev omhändertagen i Härnösand för överförfriskning – så hände samma sak. Jag minns hur jag blev fråntagen livrem osv och instoppad i fyllecellen – och sen är allt minne puts väck.
Jag vaknade gåendes på motsatt sida av Härnösand – relativt var jag bodde – vid fyratiden på morgonen. Då var det ju bara att vända på klacken och gå hem istället. Med andra ord – jag hade då ej en susning om hur det var att bli utsläppt från den här cellen heller.
Till den här saken hör att jag själv kände mig ”okomfortabel” på danstället jag var på den kvällen – och gick därför ut ur lokalen och satte mig på staketet – som fanns vid trottoaren utanför. Det bar sig då ej bättre än att en polisbil just då kom – och parkerade precis där jag satt.
I det läget så tyckte jag att jag skulle flytta mig därifrån – och det var ju ej så klokt precis – för då raglade jag väl mer eller mindre istället rakt in i polisbilen – och vad skulle de ”stackars” poliserna då göra – annat än att ta mig med sig ?
Vad jag med detta egentligen vill försöka uttrycka – är att dom som själv aldrig har varit inlåsta i ett fängelse – dom har ju ej en susning om vad det egentligen handlar om, faktiskt… Personligen så tror jag att dom som tycker att det är så ”j-a bra på wåra fängelser” – dom har nog själva ALDRIG varit ”frihetsberövade”.
I o f s så kan jag ha fel i det – men det tror jag ej alls själv på.
Det här med vård eller straff för brottslingar är ju ett komplicerat kapitel också, verkligen… Wår barbariska historia är ju bokstavligt talat fylld – med de mest bestialiska straffpåföljder som tänkar kan – men lik förbannat så har brottsligheten som sådan fortsatt.
Jag har funderat över detta många gånger – och först för någon månad sedan – så läste jag någonting VERKLIGEN TÄNKVÄRT HÄR (klicka där på bok nr 7 – och sen det där återgivna kapitlet av boken).
Kan man på ett sådant enkelt och billigt sätt rehabilitera grova brottslingar – som är dömda till uppåt 20 års fängelse – så borde väl idén om att vård = rehabilitering av brottslingar, vara det enda som över tid sett HÅLLER (= har bärighet)
– som jag ser det i vart fall.
I o f sig så kan jag ha fel i det också – men det tror jag ej alls själv på heller. / Josef
2009/10/04 kl 8:52 e m
Hoppsan… – min föregående kommentar hamnade i Ditt spamfilter, tyvärr tyvärr…
2009/10/04 kl 11:00 e m
Josef, Josef…..
En simpel återfallsförbrytre ?
En gång är ingen gång, två gånger är en vana
Skämt å sido.
Tack för din självupplevda erfarenhet.
Jag tror som du, har man inte upplevt att bli berövad sin frihet har man ingen aning om vad det innebär.
Det spelar nog ingen roll att maten smakar bra och att man får se på TV en stund och dessutom får sova i en säng utan spikar.
Själv är jag förskonad från detta. (än så länge, man vet aldrig vad ödet spelar för spratt).
Dina ”brott” var ju ganska harmlösa vad jag kan förstå.
Strafftiden var ju därmed begränsad till timmar.
Bakom dina ”brott” fanns väl trots allt ett invant beteende som kanske inte hade gjort dig lämplig som bartender på Copacabana vid just den tiden ?
Vad jag har förstått har de senaste 40 åren i ditt liv ”vårdat” dig och troligen skulle du vara ytters lämpad som bartender idag ?
Så…när har vi sonat vårt straff ?
I ditt fall, knappast efter några timmar i cellen, men kanske långt tidigare än efter 40 år ?
2009/10/04 kl 11:04 e m
När har vi sonat vårt brott…skulle det vara.
2009/10/05 kl 10:48 f m
För en gångs skull håller jag med Josef. (Förresten, jag kanske håller med honom ofta, det är bara det att jag har så svårt för att orka igenom hans något personliga sätt att skriva….)
Jag har aldrig varit frihetsberövad ”på riktigt”, men jag känner några som varit och Josef har rätt.
Det hjälper inte hur bra standarden är, detta att ha förlorat sin frihet, sin handlingsfrihet, möjligheten att själv välja när, var och hur göra de mest vardagliga saker är något som den som inte upplevt det aldrig kan förstå.
”Hårt fängelse på vatten och bröd” fanns i gamla tider som straffskärpning utöver tiden som sådan.
De som idag vill återgå till något slags modern variant har fel! Bara själva inlåsningen räcker mer än väl som påföljd. Sen kan jag tycka att inlåsningen som sådan kunde vara lite längre än i dag för vissa brott.
2009/10/05 kl 1:19 e m
”Vad jag har förstått har de senaste 40 åren i ditt liv ”vårdat” dig och troligen skulle du vara ytters lämpad som bartender idag ?”
Jo… – Halland – men jag var nog förhållandevis ”rätt vårdad” med alkoholen – även under min sjömanstid under ca 6 år i begynnelsen av 60-talet – relativt en hel del av mina sjökompisar, faktiskt…
Det lustiga med detta är att dom som ej var ”vårdade” i sitt umgänge med alkoholen – det var företrädesvis dom som blev aggressiva = ”hade dåligt ölsinne”.
Hur som med det – så mina alkoholvanor har aldrig någonsin varit kopplade till mina fängelsevistelser – för många många ggr har jag – såväl före som efter dessa – varit minst lika berusad som då.
Mina numera väldigt måttliga alkoholvanor – har genom åren kommit av mina egna gjorda erfarenheter – om att den korta glädjen i en fylla – ej alls är värd priset för baksmällan. Det är helt enkelt vanlig matematik som tillämpas logiskt – och har JU ej ett jota med eventuella straffpåföljer för ett visst alkoholbeteende att göra.
Ett stooort TAAACK
– till Dig och Peter – för Er backfeed på det här med vad fängelse innebär – för en normalt fungerande människa. / Josef 
2009/10/05 kl 1:47 e m
…Bitten Jonsson – ALLT BÖRJAR I HJÄRNAN
…
2009/10/07 kl 8:01 e m
Efter dagens uppdrag granskning som tog upp detta ämne kan man väl inte låta bli att ställa frågan : Hur länge ska man finnas kvar i belastningsregistret efter avtjänat straff ?
Lika svår fråga som ursprungsfrågan tycker jag.
Kanske ska det raderas efter några år och bara finnas tillgängligt för domstol ?
2009/10/08 kl 5:47 e m
mrhalland: En brottsling som har det bra är Helge Fossmo. Han bloggar på Newsmill.
2009/10/08 kl 5:59 e m
Hmmm… – HelEna – handen på hjärtat – kommer Helge Fossmo att kunna förändras till det bättre, tror Du
Har han det nu så ”bra” – att Du skulle vilja byta med honom
2009/10/08 kl 6:47 e m
Helena :
För mig känns det lite konstigt att en man som anstiftat till mord får använda kommunikationskanaler som Newsmill, facebook, bloggar etc. under strafftiden. Helt absurt, han kan ju med förtäckta ordalag anstifta igen !
Jag läste för övrigt att ”Kristi brud” lämnar sin tjänst som pastor i församlingen.
Josef :
Klart att han inte har det bra jämfört med den som har friheten, men, ska han ha det ?
Jag önskar att hans datortid skulle användas till terapi i stället, så KANSKE han kunde komma till vissa insikter innan han återfår sin frihet ??
2009/10/08 kl 7:03 e m
För mig personligen är min datortid detsamma som bl a terapi – för att komma till mera insikt om vad och hur jag själv är – relativt andra och världen. Är jag helt ensam om det
2009/10/08 kl 7:15 e m
Verkligen inte Josef.
Jag tycker dock att en person som just genom kommunikation via dator och mobiltelefon lyckats få (minst) en människa mördad, inte ska ha tillgång till dessa verktyg under strafftiden.
Det känns självklart för mig.
Är det någon som kan svara på om alla intagna i kriminalvården har tillgång till kommunikation via dator/SMS ?
Kanske får de skriva ”lokalt” först och sedan få det granskat och godkänt innan det kan publiceras ?
I så fall är det en helt annan sak tycker jag.
2009/10/08 kl 7:20 e m
”Kanske får de skriva ”lokalt” först och sedan få det granskat och godkänt innan det kan publiceras ?”
Såvitt mig känt så är det så
2009/10/08 kl 7:26 e m
I det fallet håller jag med om att det kan verka vara en god terapi.
Allt skrivande kräver ju eftertanke.
Skriver man då om sitt begångna brott är det säkert möjligt för proffesionella att bedöma ev. framsteg också.
Att jag skriver ”kan verka vara” beror naturligtvis på min okunskap inom ämnet.
2009/10/09 kl 8:45 e m
Studera bör alla få möjlighet till, men i vissa yrkesgrupp bör man vara så fläckfri som möjligt för att kunna besitta förtroende poster. En morddömd ska inte ha möjlighet att bli domare tex.
Jag tycker inte att svenskarnas förlåtande attityd gör att det är färre som väljer brottets bana heller. Snarare blir det vem bryr sig. Jag har ändå möjligheter till allting.
En brottsling är alltid brottsling, även om det finns undantag. Hur mycket pengar och energi ska man lägga på deras vård och rehabilitering egentligen. Och varför?
Jag känner 2 familjer där alla barn har fina karriärer och arbete. Förutom en (i varje familj) som har halkat in på brottets bana, trots att han hade en kärleksfull och engagerad familj.. Och ingenting hjälper. Varken vård, rehabilitering. Ingenting. Både familjen är förstås djupt olyckliga över var sitt svart får.
Och det blir inte heller bättre att brottslingar glorifieras av media. Det får många unga att vilja bli en av DEM.
2009/10/09 kl 9:33 e m
Hej Antonia,
Tack för en ny infallsvinkel.
Helt klart finns det många som hela tiden återfaller i brott, trots försök till rehabilitering.
Frågan är ju bara om vi har en rehab. värd namnet ?
Visar det sig att vi gör vårt bästa och det ändå inte fungerar, vad ska vi då göra ?
Vi vill ju inte ha rånare eller våldtäktsmän fria i samhället.
Kanske ska straffskalan tillåta högre max-straff för återfallsförbrytare ?
Samtidigt är det ju detsamma som att ”offra” en oskyldig i samhället medans man väntar på att vederbörande ska begå nästa våldsbrott.
Jag såg ett program igår där unga kriminella fick prova att sitta i fängelse ett tag.
De fick träffa f.d kriminella som tagit sig ur kriminaliteten och dessutom fick de träffa brottsoffer.
Ett par st. klarade inte av att vara inlåsta utan avbröt den frivilliga vistelsen. Förhoppningsvis gör detta att de passar sig för brott.
Andra kom till insikt om hur stora skador man ställer till med om man misshandlar någon eller till och med mördar.
Det är nog en bra metod, men, den kräver ju frivillighet.
En som tvingas dit slår ju lock för öronen och det blir helt meningslöst.
2009/10/10 kl 2:22 e m
Precis. Frivillighet. En alkoholist blir inte fri från sitt begär bara för att omgivningen trycker på. Han/hon måste det vilja själv.
Jag skulle kunna säga att alla som begår brått ska in i fängelse. Även om de är unga. Men om de är unga ska de sättas i särskilda avdelningar, där man verkligen ger vård och hittar orsaker till varför dem har hamnat där. Upplysa dem också vad det hela kan innebära i framtiden. MEN ge också en möjlighet att om brottslingen sköter sig i dem närmsta 2 åren helt prickfri, tar man bort personen ur brottsregistret helt och hållet. För en gång är ju ingen gång men två gånger är en vana.
Sen ska man inte heller glömma att väldigt många av de sitter där och säkerligen får nån typ av vård, bedyrar hur förändrad de har blivit. Typ Svartenbrand och Klark Olsson och några till. Och nu även Fossmo helt plötsligt ”insett” vad han har gjort. Men sen när de kommer ut all förändring är borta.
Jag skulle inte lita på Fossmo, precis som han har manipulerat sin närmsta omgivning, kommer han manipulera halva Sverige och få tro på honom och hans förändring. ( kanske stavade deras namn fel, men alla förstår säkert vilka jag skrev om)
2009/10/10 kl 7:38 e m
Ja Antonia,
Idag begår 12-åringar rån och överfall i Sverige.
Detta är nytt.
Vi kan inte bara säga att de är så små så de inte förstår bättre.
Det är faktiskt så att de ofta är beordrade att begå dessa brott av äldre syskon eller annan släkt.
Visst ska de i fängelse !
Med skola på dagtid, tillsammans med de äldre brottslingarna vid middag.
2009/10/10 kl 9:43 e m
Jag tycker också att 12-åringar ska omhändertas av samhället och gå i skola på dagarna och vara inlåsta resten av dygnet. Men middag med de äldre brottslingarna riskerar att cementera dem i förbrytarrollen tror jag….risk att de äldre blir förebilder att efterlikna. Dom behöver äta middag med äldre män som kan vara GODA förebilder.
2009/10/10 kl 9:58 e m
fairymary,
Jag vet att det har gjorts experiment där unga kriminella har fått besöka intagna på fängelser.
Det har visat sig att de intagna har skrämt livet ur de små sökande varelserna.
Visst är de intagna kriminella, men jag tror det är få av dem som vill se en 12-åring gå samma väg.
2009/10/10 kl 10:08 e m
Det är en väldig skillnad på att besöka och att äta middag med någon varje dag.
Sökande varelser behöver någon att ”ty sig till” och om jag hade en tolvåring som spårat ur skulle jag inte vilja se honom eller henne äta middag med kriminella dag ut och dag in…..
2009/10/10 kl 10:51 e m
Inte jag heller.
Inte ens om jag trodde det var bra ur den synpunkt jag angav.
Det är så svårt när man aldrig varit med om det.
Jag har alltid tyckt att middagen är en umgängesform som ska vara trevlig och gärna innehålla diskussioner.
Men VAD ska vi göra ?
Vi kan inte tillåta att 12-åringar förblir brottslingar !
2009/10/10 kl 10:56 e m
Fairy Mary – Du är LivsErfaren på ett mycket klokt sätt vill jag lova
En verklighetsberättelse – apropå det i kommentarerna berörda – avseende lämpligt umgänge för tonåringar.
Redan som 15-årad var jag självboende – p g a att mina föräldrar hade slutat med att andas när jag var 14 – och att jag då var så ”tjurskallig” så att jag ej ville bo inhyst hos släktingar eller andra som erbjöd sig.
Det bar sig då ej bättre än att jag vurpade med min nya fina Apollo-moppe – som resulterade i några brutna revben, rejäla köttsår i ansiktet (som jag plöjde med i vägdiket) och bröstkorgen + mellan benen på ”onämnbara” ställen – samt en rejäl hjärnskakning (det fanns en stor sten i vägdiket som stoppade ”huvudplöjning”).
Det blev sjukhusvistelse några dagar – och sen ålderdomshemmet i Knäred i ca 14 dagar – för det ansågs ej tillrådligt att jag skulle bo själv utan tillsyn – i mitt sargade tillstånd.
Dessa ca 14 dagar på ålderdomshemmet sitter fortfarande ”etsade” i mitt minne – därför att den miljön upplevde jag då som ”fruktansvärd”
Jag hade ca ett år tidigare själv konkret upplevt ”dödsdoften” – när mamma Kristina avled i magkräfta (som det hette då) hemma i sin säng.
På ålderdomshemmet kände jag den här doften ifrån dom flesta av de ”intagna”.
Det var näst intill outhärdligt för jmig att sitta intill dessa och äta i matsalen – därför att dom var antingen mer eller mindre tandlösa (= maten dom stoppade in – dreglade dom ju ut en del av också) – och dom som hade löständer ”glappade” med dem.
Addera till det – den här distinkta ”dödsdoften” – som ju dom flesta ”intagna” på sådana här dödsanstalter = åldringsvård har även i dags dato – så fattar Du kanske varför det här är ett distinkt minne – av typ ”vill jag ej bjuda min värste ovän på” – hos mig fortfarande efter ca 53 år.
Detta kopplat till att låta 12-åringar umgås på sin fritid med enbart kriminella – så tycker jag att det förefaller vara så bestialiskt grymt
– att jag knappt kan fatta att en ”normal” människa ens kan komma på en sådan idé, faktiskt…
Hur tror Ni mitt liv skulle ha sett ut – ifall jag fortfarande hade varit inhyst på Ålder- och DödsDomsHemmet i Knäred
Själv är jag åt hållet tämligen säker på – att jag i så fall ALDRIG skulle ha orkat med att ens fylla en 20 år… – tänker nu Josef
Men i o f s så kan jag ju ha fel i det – men det tror jag ej alls själv på.
2009/10/10 kl 11:17 e m
Ni har säkert rätt.
Jag tänkte mig inte att barnen skulle ”växa upp” med kriminella utan att de skulle få se hur hemskt det kan vara och höra de äldres förmaningar om vad som kommer att hända om man fortsätter på brottets bana.
För jag är övertygad om att en vuxen brottsling skulle förmana ett barn som har begått ett brott.
Kanske en dålig idé, men något måste göras, för, det är inte ovanligt med brott i den åldern. Dessutom grova brott.
2009/10/10 kl 11:18 e m
Tack för din berättelse Josef.
Jag tror jag förstår någorlunda, naturligtvis inte fullt ut.
2009/10/11 kl 3:48 f m
Josef!
Det är helt otroligt att du…som är lika gammal som jag….varit med om en sån omänsklig behandling. Trodde sådant hände i förförra seklets fattigstugor men att Sverige skulle ha slutat med detta långt före 50-talet. Förutom allt du beskriver av ”oläckra” företeelser, så oerhört ENSAMT det måste ha varit.
mrmhalland!
Inte är det lätt att veta vad man ska göra. Men ett vet jag bestämt och det är att våra politikers beslut inte är särskilt genomsyrade av kunskaper om vad barn behöver, om nära relationers betydelse för både barns och vuxnas mentala, sociala och fysiska hälsa. Barn behöver bli SEDDA…och barn som kommer från familjer där de inte får vad de behöver på den punkten …av ett eller annat skäl ….måste få andra vuxnas uppmärksamhet. Det kan ske på dagis, i förskola och i förskola, på fritidsgård, på sommarläger etc. Och vi alla vuxna någotsånär vettiga människor får lov att SE barn och ungdomar i vår omgivning (som du har gett exempel på att du gör). Det finns ett underbart begrepp som kallas ”det räddande vittnet”. Det innebär att det räcker med att en enda vuxen människa ser ett barns belägenhet, att ett barn som upplever att någon ser dess utsatthet kan få kraft att leva.
12-åringar som begår brott på uppdrag av äldre syskon eller andra blir kanske sedda bara av dessa….. och gör vad som helst för att få uppmärksamhet.
2009/10/11 kl 8:43 f m
Taaack
– Fairy Mary – för Din goa backfeed.
Jo… – det var just så ENSAMT som Du antog – för jag gick bara ut ur mitt kyfferum – när jag var så hungrig att jag kände att jag måste ha lite mat.
PS. Apropå gamlingar som doftar ”död” – så var pappa John född 1875 = han var 65 år LivsErfaren – när jag kom ut ur mamma Kristinas Snippa.
Dock… – jag upplevde ALDRIG – som litet eller större barn – att han doftade ”död” = han stimulerades sannolikt så – av sin relation med sin 30 år yngre hustru – att hans tallkottkörtel ej ”förkalkades”.
Efter sin sin första och enda hjärnblödning (= ca 4 månader efter mamma Kristinas hädanfärd) ca 8 månader före det han slutade med att andas – blev det lite annorlunda med det här, naturligtvis…
Han slutade med att andas av att han satt i sin stol och läste sin bibel – och blev så trött av det – att han lugnt och stilla insomnade för gott. Det har jag numera full förståelse för, verkligen…
2009/10/11 kl 9:04 f m
”…men något måste göras, för, det är inte ovanligt med brott i den åldern. Dessutom grova brott. …”
Jo… – Halland i Skåne – det håller jag till 100 % med Dig om, verkligen…
Men ”skyll” ej på barnen och/eller föräldrar, skolan osv – utan var så modig att Du vågar se VARIFRÅN eländet kommer = roten till det onda finns – blir mitt tips.
Skall Wi av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna – fortsatt sponsra den nu mer än 30-årade BlockPolitiken = BlockeringsPolitiken = göra Riksdagen mer och mer Maktlös = Wi får obönhörligen mer och mer av Kallocain-samhälle – så kommer ju INGET annat att hända – än att de av Dig påtalade problemen blir VÄRRE och VÄRRE – och alldeles oavsett hur många barn och tonåringar Wi sätter i fängelse, tyvärr tyvärr…
Så att få in MYCKET friskt blod = nya partier = nya idéer i Riksdagen 2010 = bryta Riksdagen nuvarande handlingsFÖRLAMNING som folkets församling – är nog det enda som kan leda någon annan stans – som jag ser det.
I o f s så kan jag ha fel i det – men det tror jag ej alls själv på – hälsar Josef
2009/10/11 kl 9:33 f m
Josef, det var ett fyndigt uttryck: blockpolitiken= blockeringspolitiken.
Jag blir alldeles uppgiven när jag hör om käbblet omkring budget och skuggbudgetar….
Undra på att det blir lite energi över till att utveckla landet Sverige när energin går åt till att käbbla om någon miljard här eller där….
Det är ju inte ens konstruktiva förhandlingar det handlar om… för majoriteten bestämmer…..PUNKT
2009/10/22 kl 6:30 e m
Jo, tyvärr tyvärr…